Showing posts with label Federica deCesco. Show all posts
Showing posts with label Federica deCesco. Show all posts

19 March 2010

Federica

By the way..has anyone of you read a/several book/s by Federica de Cesco?

Just came to think about it, she is and will be my all time favourite author.

23 December 2009

Obsession: 1

Jag har läst en hel del bra böcker under veckan som har gått sedan jag har JULLOV. Det förde tillbaka tankarna till när och var allting började...

Love in Translation gjorde mig väldigt nostalgisk, förde mig tillbaka till den perfekta "bubblan" jag levde i under de tidiga tonåren. Läsupplevelserna, känslorna, trygghet och kärlek. Underbart.



Mina favorit-böcker, skrivna av Federica de Cesco. Jag har lyckats samla ihop en stor del av alla barn/unga vuxna böcker som hon har skrivit. De flesta hittade jag på loppisar, eller utförsäljningar på bibliotek, men några stycken är nya också (de som fortfarande ges ut, hur dyra som helst..haha..men de utgör alltid en bra julklapp eller födelsedagspresent till mig..:) )
Jag har faktiskt haft turen att träffa Federica de Cesco två gånger, vilken underbar stark kvinna. Hon skrev sin första bok när hon var 16 a long long time ago.
Jag fick min första bok julen '93, av min gudmor, det var då allting började...jag började läsa och har inte slutat än..

Here it is:


Jag letar fortfarande efter min Chee..sådana män existerar inte längre, tyvärr.

Min absoluta favorit-bok:


Tenzin where are you..:)

Eller vad sägs om en mystisk Tuareg? Kel Rela...


Det är de här böckerna som Love in translation påminde mig om...




Told you, I'm obsessed...

18 December 2009

Speechless and frozen...

I am speechless! Completely and utterly speechless!
  • Boken Love in Translation var underbar. Vet inte riktigt varför. Den påminde så otroligt mycket om mina favoritböcker av Federica deCesco, som alltid har gett mig världens bästa läsupplevelse, som ungdom såsom vuxen. Gåshud och en varm underbar känsla i magen är konstanta companions :)
  • Men, som sagt, det var även rätt bok i rätt tid..ingen aning hur någon annan tycker..haha.
  • Jag klarade EDH-tentan..juppie...kanske ett tecken att jag borde få lite mer självförtroende...
  • Otrolig fin dag idag..kallt som f*n och sol :) Me like!
  • Men saknaden är stor under dessa kalla mörka vinterdagar. Det finns tre personer som betyder väldigt mycket för mig, som just nu inte finns i mitt liv. Ingen aning om de ens vet hur mycket de betyder för mig, eller om de ens bryr sig. Olika anledningar till att de inte finns i mitt liv just nu, men kontrasten till förra årets Jul är påtagligt. Vilket ger sitt uttryck i nattliga drömmar som leder till att jag vaknar i tårar, eller ångestkänsla i magen..eller att helt enkelt saknaden slår till i magen, plötsligt och oanat. Men sådant är livet, man kan inte alltid styra det så som man vill. Och jag är tacksam för de personer som faktiskt finns i mitt liv, skulle inte vilja vara utan er, ovärderliga är ni!....
  • Så, God Jul allihopa :)!!

20 July 2009

Wine, cankles and Emily

Ok, ok, jag höll inte mitt "löfte"...men jag orkar inte ha dåligt samvete för det. Sitter och läser Twenties Girl, dricker rödvin, har ätit en hel chips påse och en hel del choklad och jag njuter av sommarkvällen, och en bra bok. (Även fast jag tycker att Remember me var bättre)
Jag har städat mitt rum, nu är det fint och snyggt..de andra rummen är det ingen mening att städa eftersom jag ska inhandla en del på ikea nästa vecka, samt måla om lilla hallen....

Var ute på promenix tidigare ikväll, det gick lite lättare än igår ( 6 veckors stillasittande lämnar sina spår!!!!)..mina fotleder är svullna och mina vader gör ont..jag måste vara nån sorts freak..jag har redan träningsvärk medan jag gör något..uschusch.

Jag gick runt min vanliga 7km runda (fattade inte hur mycket jag hade saknat det!) lyssnade på bra musik (orkade inte lyssna på twilight..för då kan jag inte stänga av igen och bara går och går och går och går) och mindes plötsligt vad jag drömde om inatt....Emily..karaktären i en bokserie av Lucy Maud Montgomery. Ingen aning varför hon dök upp i mitt huvudet, men hon gjorde det. Det är en evighet sedan jag läste dessa böcker...och jag måste nog skaffa dem på engelska och läsa om. Minns hur vi skulle hålla ett föredrag i sexan, jag var elva år då. Föredraget skulle handla om vårt hobby. Jag hade inget vanligt hobby som fotboll, hästar-ridning, gymnastik som alla andra i klassen. Nej, mitt hobby var att läsa. Det har det varit sedan jag kan minnas. Men den första riktiga boken ( som inte var en barnbok, eller en bok för lite äldre barn) som jag minns är "Den röda sidensjalen" av min absoluta favorit författare som jag hade turen att träffa två (!!) gånger, Federica deCesco. Jag fick boken i julklapp av min gudmor och sedan dess har jag varit hooked. Utan böcker skulle mitt liv vara hur tråkigt som helst. Jag minns min intervju i Zürich, med organisationen som jag ville göra ett utbytesår i ett annat land med. Och när de frågade efter min hobby och jag svarade "läsa" så var det hela kört. De tyckte att jag var för tråkig..och de kanske hade rätt.

Det är några år sedan att jag insåg att jag inte borde läsa böcker med mycket "Drama"..eller thrillers, sanna historier, böcker om sjukdomar ( jag läste en hel del böcker om aids-drabbade, handikappade) eller annat hemskt ( jag hade en tid där jag läste bara böcker, oftast sanna sådana, om våldtäkter och annat våld, de hade en hel hylla sådana böcker på biblioteket). Anledningen till att jag insåg att jag borde undvika dessa böcker är att livet med mig blev outbärlig. Jag levde mig så mycket in i karaktärerna att jag vägrade prata med föräldrar, killar eller lärare eftersom de representerade antingen våldtäktsmän, smittare eller personer som snart skulle dö. Jag grät, jag blev paranoid och jag slutade inte vara så förens jag hade läst ut boken.

Därför blev det inte heller några juridik-studier för mig..tänk bara hur lite sömn jag hade fått..

Kanske det är därför jag är så intresserad av historia? (Bortsett från mitt goda siffer-minne) Religion är ju bara en del av historian, religionen spelade en stor roll genom tiderna, olika samhällen och seder har präglats av religion, de flesta krigen utkämpades just på grund av religion och kärlek försvårades på grund av religionstillhörighet. Dagens "icke-religion" det vill säga den så kallade sekulariseringen kan på många sätt också kallas för en "religion". Med det vill jag dock inte ha sagt att religion har försvunnit helt..utan på många håll har den blivit starkare än någonsin.

Vi i min familj, mig inberäknad, har aldrig varit religiösa. Jag har nästan aldrig varit i kyrkan, någonsin. Inte ens när jag var "tvungen" till det inför konfirmationen ( vi skulle gå 12 ggr i kyrkan per år, skriva upp samtalsämnet och vilken präst osv, men jag fuskade faktiskt..utav 12 ggr var jag bara där 1 gång, resten skrev jag av av en killkompis, vars föräldrar gick ofta i kyrkan). Religion har aldrig varit ett tema i min familj, kanske för att min pappa är uppfostrad som Lutheran och mamma som katholik. Egentligen hade de inte ens fått gifta sig! ( Blev faktiskt lite förvånad igår, här i Sverige ser man ju många kvinnliga präster, själv blev jag också undervisad av en kvinnlig präst osv, så det är ingen ovanlighet för mig. Men igår när jag kollade på "Last Chance Harvey" så var det faktiskt en kvinnlig präst som vigde Harveys dotter, och det fick mig att fundera hur ofta jag hade sett någon annan än en gammal gubbe som agerade som präst i en film.......) Men iaf, så fick jag under ett samtal med mina föräldrar veta att min pappa som ung var väldigt intresserad av religion, och att han gick på frikyrkliga möten ( bland andra Billy Graham !!!), någonting som han aldrig har nämnt för mig tidigare! Han fattade redan efter ett enda sammanträde att det inte var något för just honom..som han kallar det "tinneff"..."Rubbish"..men han var intresserad, ville veta vad det handlar om osv. Så, nu vet jag iaf varifrån jag har mitt intresse!

I alla fall, för att återkomma från alla sidospår, så var det Lucy Maud Montgomery som jag pratade om i mitt föredrag för 13 år sedan ( det där med 13 år sedan förföljer mig på sistone, det var också 13 sedan jag träffade mitt ex för första gången, fick min nya cykel, fattade att jag inte var ngt vidare på att spela piano och fick en förkärlek för svart och vitt samt upptäckte att jag hade ngn sorts talang att teckna osv.)

Aja,,,nu ska jag sluta babbla...